Jag förstår inte varför inte samtliga kvinnor är feminister. Eller jo jag fattar att det för det mesta beror på okunskap och rädsla, det ligger ju trots allt en väldigt negativ klang bakom ordet feminist. Jag har mer förståelse för dessa lågbegåvade män som tror att feminismen är något som skulle ta något ifrån dem och att de därför är livrädda för feminister. På ett sätt har de ju rätt. Undra hur det är att vara man och liksom veta att: Jag är det första könet, jag har högre lön, jag har högre status och jag har makt. Klart att det kan kännas jobbigt att förlora alla privilegier.
"-Ööööh, är du en sån som vägrar raka dig och hatar män?"
"-Varför vill ni feminister att männen ska ha det sämre än er?"
"Varför är ni så arga?"
"Alla feminister är fula/lesbiska/har-fått-för-lite-kuk."
"Män kan inte vara feminister."
- Nej, en feminist måste inte låta bli att raka sig, hon måste inte heller raka sig trots att samhället VILL att kvinnor ska göra så. Feminism innebär att kvinnan har samma rättighet att bestämma över sin kropp som mannen har över sin. Om hon sen väljer att raka varenda hårstrå, sminka sig från topp till tå eller tatuera in en apa på kinden så är det just det vi vill komma åt - den fria viljan, att få vara som jag vill utan att jag ska ses som konstig.
Och nej, jag hatar inte män. Jag hatar patriarkatet. Jag hatar att vi lever i ett mans-samhälle och jag hatar att kvinnan är det andra/sämre könet. Och jag hatar att så många inte vill inse detta - både män och kvinnor.
- Jag vill inte att männen ska ha det sämre än kvinnor, trots att kvinnor i århundranden haft och fortfarande har det sämre än män. Jag vill att vi ska leva på lika villkor, lönesättas på lika villkor, höras och synas på lika villkor och bedömas och bemötas som människor och inte som kön. Jag vill att en kvinna som gör något bra ska få beröm för sin prestation på samma sätt som en man och inte för att hon är en duktig kvinna som har lyckats med något - trots att hon har fitta liksom, heja vilken bedrift. Jag vill inte att våra flickor ska begränsas medan våra pojkar hyllas. Jag vill inte att min son ska komma undan med dumheter pga att han "är ju en pojke och de är ju lite busiga." Jag vill att mina barn ska bemötas lika och få samma förutsättningar.
- Det är väl klart som korvspad att jag är ARG på dessa orättvisor. Jag är arg över att människor blundar för problemet, jag är arg över att människor är korkade och vägrar läsa på, jag är arg över att alla människor inte har samma värde. HUR KAN MAN INTE BLI FÖRBANNAD?
- Skönheten ligger i betraktarens öga, men mig veterligen är jag inte ful. Jag är inte lesbisk (men är förbannat trött på att det används som en förolämpning) och om jag nödvändigtvis måste redogöra tillgången till "den allsmäktige kroppsdelen som ingen kan leva utan" så är det heller ingen bristvara.
- Nähä? Män är alltså oförmögna att se och ha åsikter om orättvisorna och skillnaderna som görs på kvinnor och män? Har de ett lägre intellekt som gör att de inte begriper eller varför skulle de inte kunna bry sig och kämpa för ett jämställt samhälle? MÄN kan alltså vara feminister. En riktig man är feminist. En riktig man vill att kvinnor ska samma rättigheter och möjligheter som män. Hade min man inte varit feminist så hade vårt äktenskap aldrig ägt rum, det kan jag ju säga.
En sammanfattning för dumhuvuden: Feminism innebär inget annat än att: alla människor är lika mycket värda oavsett kön. Hur kan människor ens acceptera att vi behandlas utefter vad vi har mellan våra ben?
Jag skulle kunna skriva hela natten om detta, men dels så behöver jag sova och jag är en aning trött så jag känner att det bara blir halvdant. Men jag återkommer i samma ämne så småningom.
(Glömde ju nämna Johanna som trogen följeslagare av bloggen, förlåt <3)
Hittade ett stort hjärtformat ljus som brinner 120 timmar. Annars är det fullt ös. Jag ska uppdatera lite om nya jobbet så småningom. 
