MatildaTh

Jag läste just på familjeliv om en mamma som är gravid med sitt tionde barn. Hon är 32 år och har fött barn i stort sett varje år sedan hon var 18 år. VARFÖR? Jag förstår inte. Jag förstår inte att man kan välja att vara beroende av att en man och ett samhälle försörjer en. Denna mamman har alltså inte gjort något annat i sitt liv än att vara gravid och fött barn.

 

Hon säger själv att hon inte skulle klara av en egen försörjning, att det skulle få bli förörjningsstöd om hon och hennes man delade på sig. Varför vill man inte klara sig själv? Varför vill man inte kunna försörja sig själv och sina barn? Varför vill man inte lära sina barn att både en mamma och en pappa kan jobba och dra in pengar?

 

Hur sjutton hinner hon med sina barn? Hur kan hon ge var och en egentid? Jag hinner knappt med två. Jag tycker bara det är så sorgligt att man inte ser till att man har en säker grund att stå på, att man inte vill KLARA sig själv. Finns det verkligen människor som är så naiva att de verkligen säger sig vara säkra på att de ALDRIG skulle kunna bli ensamstående? Hennes första två har en pappa som inte har någon relation till barnen, trots detta så fortsätter hon skaffa barn helt övertygad om att hon aldrig skulle kunna bli lämnad ensam igen. VARFÖR?

 

Näää, okej för att människor gör sina egna val. Har hon inga egna intressen? Vill hon inte utvecklas, utmanas och lära sig något annat än att ta hand om barn? Att som vuxen människa inte vilja rå om sin egen försörjning, inte vilja kunna stå på sina egna ben och att inte vilja göra annat än att passa upp på man, hem och ungar känns ganska mycket 1800-tal.

 

Finns det verkligen kvinnor idag, som handen på hjärtat, inte villgöra annat än att "pleasa"?