Så gick det till
Jag träffade Mattias första gången våren 2007. Han stod på nedervåningen på Harrys i baren, precis vid trappan och såg allmänt snygg ut. Han stod där ensam, och jag som var trött på att alla mina vänner bara skulle dansa ställde mig bredvid honom. Vad snygg han var, och trevlig dessutom. Efter en stunds snackande så kom vi fram till att vi hade en del gemensamma bekanta, min storasyster tex. När vi skildes åt den kvällen så bytte vi inte telefonnummer, men jag vet att jag gjorde några försök att få tag på hans nummer. Jag visste ju vad han hette och att han bodde på Torpa. Problemet var att det fanns många registrerade nummer och två olika adresser, tydligen så fanns det två med exakt samma namn på Torpa.
Jag skickade till slut sms till flera av de telefonnummer jag hittade, men fick inget svar. Trots det kunde jag inte riktigt släppa tanken på honom, och den följde med mig och dök upp emellanåt under två års tid. Under dessa år, närmare tre än två år så träffades vi inte en gång. Tills den kvällen på Harrys när jag var där och firade Mias födelsedag. Det var halloween och jag var utklädd till ängel. Det var först efter Harrys hade stängt som jag såg honom utanför. Vi fattade tycke för varandra direkt, där och då. Sen gick allt väldigt fort.
Jag hade aldrig någonsin träffat någon som han tidigare, och jag vet att jag flera gånger tänkte att han är för bra för att vara sann. Jag väntade liksom på att något avvikande personlighetsdrag skulle ge sig till känna. Han hade allt jag sökte + lite till. Vår kärlek växer och blir starkare för var dag. Det känns så underbart att veta att jag alltid har honom vid min sida, att jag inte är ensam och att vi har hela livet framför oss. Ikväll ska vi fira att vi varit gifta i 3 månader, äta gott och samtidigt hylla kvinnorna. Internationella kvinnodagen känns särskilt viktig i dagens samhälle där genus väcker så stor debatt.
