MatildaTh

Hemma med Rasmus som är sjuk. Det går troll i det här. Det har varit mycket vabbande det sista. :/ Nu är jag ledig iofs men skulle behövt plugga.

Nu hoppas vi på pigga barn framöver. :)

Tandvärken är borta och jag känner mig som en ny människa. Just nu sitter jag i soffan på jobbet och har skrivit klart nästan hela skrivuppgift 2 i historia. Det här med att plugga heltid, jobba mer tid än min tjänst är och ha småbarn samtidigt är en aning mycket faktiskt.

Jag tyckte att det var en jättebra idé att gå upp 15% i tid. Det känns sådär idag kan jag känna. Men, i morgon bitti ska jag ringa på ett jobb jag har sökt. Där blir det inte att jobba mindre, men en nystart känns toppen. Nu är det två av mina kollegor på natten som försvinner, jag känner ännu mer sug då att komma härifrån.

Ronja är sjuk så Mattias är hemma med henne. Den lilla skruttan är hemma ofta, hoppas det vänder snart.

Nu är jag trött! Hoppas de sista två timmarna går fort.

Min tandläkare (som är man) sa till mig när han såg min tand: Hade du varit man hade du aldrig klarat av att jobba färdigt ditt pass med den smärtan, du hade åkt gråtandes hem från jobbet inatt.

Så är det.

Med tandvärk from hell har jag plågats genom natten på jobbet. Fyyyy! Jag föder hellre 17 barn till än att har denna värken. Och då ska ni veta, ni som inte vet, att barnafödande är lika med jag-vill-dö-känsla.

Med ett dygns vakentid och med tradolan och Ipren i kroppen sluddrar jag in till tandläkaren. Äntligen får jag hjälp!

Vi jollar film och äter ostbågar hela familjen. Eller Ronja och Mattias har visst råkat somna, jag och Rasmus är vakna en stund till iaf :)

Försöka sova nu. Sen hockey med Älskling!

eller höra saker rättare sagt. Som man inte vet säkert om man kan tro på. Och som man inte ens vill tro på. Hur gör man då? När det man får höra handlar om fruktansvärda handlingar utförda av en person man tycker om och trodde sig lita på?

Jag mår så illa, jag vill bara gråta.

Och ni som kommer ringa och fråga mig vad detta handlar om, ni får inget svar. Jag var tvungen att ventilera här, inga följdfrågor. (med undantag för dig Älskling)

Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,

jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.

Går resan fortare hem. Lars Winnerbäck är bäst. Min första riktiga date med min man var på en konsert med Winnerbäck.

Jag är lika kär nu som då. I Mattias alltså, kärleken till Winnerbäck är inte i närheten. Men ändå, vilka texter, vilken människa.

Nu är det dags för jobb två nätter.. Huua. Jag behöver en nystart vad det gäller arbete. Så är det.

För en vecka sen skrev jag att det får räcka med begravningar. Att det får räcka med anhöriga som går bort... Så händer det igen. Min faster gick bort hastigt idag.

Hon har gett oss många roliga minnen.
Vi var där ikväll och sa ett sista farväl.

Vila i frid Ewa.

Och Romarriket, medeltiden och renässansen. Tråkigare kan det inte bli.

Men först ska jag ringa chefen på jobbet jag har sökt. Det visade sig att min gamla chef inte är kvar där, men ringa och ligga på lite ska jag göra vilket fall.

Min gamla chef som tidigare var chef på denna arbetsplats sa att hon skulle skicka ett mail och rekommendera mig. Det är ju alltid nåt.

Det är det dags för nu. Igen.

Att debattera med Åkesson måste ju vara ungefär som att debattera med en femåring. Detta är underhållning på hög nivå, förstår han ens själv hur mycket han gör bort sig?


http://www.youtube.com/watch?v=7XqOrs0TKuM&feature=youtube_gdata_player

Nu är jobbhelgen över och morgondagen ska främst tillbringas med historiaarbete. Om nu inte Ronja behöver vara hemma, hon är förkyld som ett spätt. Då blir det inget gjort.

Det är inte alltid bra att vara ute i sista stund med allt. Nåväl, nu ska jag försöka ta mig ur sängen och se vad min vackre man lagar för mat till oss.

Jag sa till Mattias häromdagen att jag skulle ringa min gamla chef och se vad hon gör idag. För jag tänkte som så att om hon är kvar i kommunen så kanske hon har en lucka för mig.
Hon är en toppenchef och jag känner nu med våra 14 chefer på 7 år att det verkligen är av stor vikt att ha en bra chef.

Vilket fall så visar det sig nu att hon är chef på ett ställe där jag faktiskt redan har sökt jobb. Hon har gift sig och bytt namn så jag förstod inte att det var hon. Detta jobbet vill jag ha oavsett om hon är chef eller inte iofs, men nu känns det extra lockande. Jag vet att hon tycker bra om mig och när jag använde henne som referens sist så fick jag många lovord. Så nu hoppas jag innerligt på att få tjänsten, och lite hoppfull blir jag allt med tanke på att hon redan känner mig. Hon vet vad hon får liksom.

(Det är inte bara nackdelar med täta chefsbyten, det underlättar ju för mig såklart att det är många av kommunens chefer som redan känner mig.)

Idag har jag fått ett jobberbjudande. Wihoooo. Ska på intervju nästa vecka så får vi se om det är något att nappa på.

De senaste dagarna har jag gått och lagt mig vid åtta på kvällen. Jag är så trött så det känns som jag ska svimma då. Undra vad det beror på?
Nu är jag uppe alldeles för sent så nu är det läggdags.

God natt

Idag har vi varit på Farmors begravning. Det var en fin begravning. Det senaste året har vi förlorat min morfar, Rasmus farmor Monica, vår vän Mats och nu min farmor.

Alldeles för många. Att Mats fick dö minst 40 år i förtid pga cancer, är för jävligt rent ut sagt. Monica blev alldeles för ung hon också pga cancer och där förlorade jag och Rasmus en av våra stora stöttepelare. Morfar blev sjuk i äldre ålder efter att ha levt ett relativt långt liv, men det var hemskt ändå. Farmor skulle fyllt 94 och fick sin önskan om att bo hemma hela livet uppfylld.

Jag saknar Monica ofta, det finns mycket jag skulle vilja berätta och diskutera med henne. Jag har aldrig träffat en klokare kvinna än henne.

Första sommaren nu utan Mats, hur kommer det bli? Hur kommer det vara att parkera vid stugan utan att mötas av hans ständiga leende? Tänk om jag hade vetat sista gången jag träffade honom att det var just den sista. Hade jag gjort något annorlunda då? Tänk om livet hade varit rättvist. Då hade vi haft både Monica och Mats hos oss.

Nu får det dröja läääänge till nästa begravning.

Såhär såg det ut bakifrån.

Är det värsta jag vet. För mig innebär bara tanken på att städa ångest. Jag har ångest över att jag "borde" städa, jag har ångest under tiden jag städar för det finns så mycket roligare att göra. Och ångesten blir inte bättre över alla perfekt städade hem jag besöker eller av alla som är så himla duktiga och skryter om hur mycket de städar på Facebook och liknande.

Jag gillar när det är rent och snyggt runt omkring mig, men eftersom jag verkligen hatar att städa så är det sällan det är tipp topp här vill jag lova.

Livet är sannerligen för kort för att hetsa upp sig över brödsmulor under köksbordet eller lite sand i hallen.

Idag är en sån dag då vi har städar åtminstone halva huset - och frostat av frysen! Klapp på axeln för det. Nu ska vi steka lövbiff.

Jag har massa tankar, åsikter och idéer som jag gärna vill dela med mig av här. Men, jag hinner aldrig sitta vid datorn och skriva via appen funkar ju om man skriver korta meningslösa inlägg.

Jag orkar liksom inte debattera för min sak genom att trycka på mobilen.

Så här kommer lite vardag istället. Rasmus har halsfluss, vi är hemma idag. Igår köpte vi bord och stolar till Ronja, Rasmus skruvade ihop det, la på en duk, en lampa och satte Ronjas största vov-vov på plats. Det blev så mysigt så.

Hon blev överlycklig när hon kom hem. Nu vill hon att vi sitter vid hennes bord och läser bok, hela dagarna helst :)

Den första tanden kommer av sig själv. Det gör inte föräldraledigheten.

Sommaren kommer av sig själv. Det gör inte semestern.

Tull och skatt kommer av sig själv. Det gör inte reseersättning.

Sjukdom kommer av sig själv. Det gör inte sjuklön.

Helgdagarna kom Gud med. Betalningen kom fackföreningen med.

Arbetet kommer av sig självt. Överenskommelsen har vi kämpat oss till.

Fickludd kommer av sig själv, det gör inte lönen.

Ålderdomen kommer av sig själv. Det gör inte pensionen.

Fackföreningarna har lyckats med mycket, tack vare att vi är många och håller ihop.

(Gå med, om ni inte redan är med!)

Inatt när jag satt vid datorn drabbades jag av ett bedrägeriförsök som resulterade i poliskontakt. Kul att vara ensam på avdelningen när sådant händer. Jag blev livrädd först när detta dök upp. Men nu ringde chefen och ett gäng timmar senare så skulle det vara löst.

Knepigt att kommunen inte har säkrare datorer.

Det blev det idag. En fika och en sväng på Stadium innan läkarbesöket. Ras köpte kläder och jag köpte skridskor till min man.

Hon har aldrig velat ha napp, vilket var jobbigt när hon ammade då jag fick vara en levande napp. Nu är det skönt att slippa vänja av henne såklart.

Hon vill inte dricka välling eller äta gröt, endast risgrynsgröt går ner. Hon vill helst äta kött och kyckling. Potatis är inte gott, pasta går lite bättre.

Hon säger bajs innan hon bajsar (!) så nu måste vi köpa en potta. Men ska hon verkligen bli stor så fort?

Detta är så sjukt upprörande!

Vi har bäddat med madrasser på golvet i Rasmus rum. Jättemysigt. Men jag vaknade vid halvfyra och kan inte somna om.. :/

Nu är granen nedplockad och uppe på vinden igen. Alldeles för tidigt, jag brukar ha min uppe januari ut. Men jag fick något infall.

Nu vill vi ha vår och tulpaner. En och annan semla också kanske. Med väldigt lite mandelmassa.

Idag ska jag sova över i Ras rum. Mys. Hej hopp.

Ronja tycker ju som bekant att det är skoj att vakna på nätterna. Suck. Man blir trött på dagarna. Men nu ska jag ta tag i hemmet så jag håller mig vaken.

Hejjjööö

Då var det dags för två jobbnätter. M jobbar idag också så Ronja lämnade jag precis av hos farmor och farfar och Rasmus ska till sin pappa så jag kan sova.

Jag har sökt jobb. Håll tummarna. Jag berättar mer detaljer sen när jag vet mer. Har jag otur så får jag inte ens komma på intervju. Men det hoppas jag att jag får.