MatildaTh

Det är fortfarande tre som är intresserade men hallå!! Lägg ett buuuuuuud någon! Orka.

Inget konkret bud än, men hittills är det iaf tre familjer som är intresserade. Men vad väntar de på? Eller okej, jag kan förstå att folk vill ha betänketid och att ett husköp inte är något man borde förhasta sig med - även om vi gjorde det. Meeeeeen, tålamod är då sannerligen inte min starka sida. Huuuah.

Jag fixar inte detta!

I morgon senast bör budgivningen vara igång. Mäklaren skulle ta kontakt med alla senast i morgon. Detta är mycket spännande, men just nu innan första budet är lagt så är jag sjukt nervös. Jag skrev på min status igår att jag är nervös, och några trodde att budgivningen var igång, men jag kan lova att jag kommer vara nervös tills det är klart.

Ronja har fått plats på Västra förskolan 2. Det blir nog kanon. Huset är helt nybyggt med skitfina lokaler och en vän som har sin dotter där har gett dem många lovord. Så jag hoppas innerligt att vi blir av med huset fort så vi inte behöver bo kvar - tänk om det inte blir sålt! Herregud vad jag är nervös!

Nu har vi haft visning och det var hela 15 familjer här och tittade. Mäklaren ska återkoppla med dem i morgon och på tisdag. Jag hoppas innerligt att budgivningen kommer igång redan i morgon. Tänk om den inte kommer igång alls! Hemska tanke. Men, som mäklaren sa så har han inte varit med om att ett hus på Grästorp inte blivit sålt.

Många undrar varför vi vill flytta ifrån ett hus och bosätta oss i en lägenhet. (Precis som om någon annan skulle ha med våra beslut att göra.) Men så här är det: Vi betalar som sagt alldeles för mkt för ett hus vi inte trivs i. Vi har alldeles för mycket att göra och efter två år utan sömn har vi noll energi kvar. Ingen av oss gillar trädgårdsarbete. Jag trivs bäst i stan, och ska jag inte bo i stan vill jag bo enskilt på landet. Vi vill inte vara skyldiga banken massa pengar och vi vill absolut åt den bekvämligheten hyresrätten innebär. När vi känner att vi vill ha en trädgård (gräsmatta) är endast ibland och då på sommaren, (vem med handen på hjärtat vill skotta snö varje morgon?) och det har vi ju, eftersom vi har en sommarstuga.

Nu läääängtar jag på ett bra bud så vi kan börja packa och förbereda på riktigt.

Idag är det visning! Om 40 minuter. Nervositeten är på topp. Håll tummarna.

Så i helgen lär jag vara okontaktbar fram till söndag 15.30.

För övrigt trivs jag bra på jobbet. Jag har fantastiska arbetskamrater! Jag längtar till försäljningen är klar och vi flyttar. Det kommer bli så bra. :)

Idag fyller denna vackra kvinna år! Grattis världens bästa granne <3

Såhär ser det ut! Hoppas på många på visningen!

Vi ska alltså flytta. I morgon är det fotografering som gäller och sen kommer huset ut på nätet. Det ska bli så skönt att komma härifrån. Och vilken mysig lägenhet vi fått tag i! :)

Vi ska alltså flytta. I morgon är det fotografering som gäller och sen kommer huset ut på nätet. Det ska bli så skönt att komma härifrån. Och vilken mysig lägenhet vi fått tag i! :)

Nu har vi ungefär två veckor kvar av noll fritid. Sen har jag lite tid att ta igen med mina barn, min man och mina vänner.

Jag har inte glömt er!

Jag var inne på Lady Dahmers blogg och läste hennes inlägg om hur hon känner för sina barn. Jag lusläser hennes blogg och delar de flesta av hennes åsikter men just detta inlägg fick mig att fundera. Jag håller med om vissa delar, jag älskar mina barn på olika sätt, givetvis. De är inte samma person och jag älskar dem och deras personligheter på olika sätt, men absolut lika mycket. LD skrev att hon skulle välja en av dem om hon var tvungen. Jag skulle aldrig välja den ena före den andra.

Rasmus var min allra första riktiga kärlek. Jag hade aldrig någonsin tidigare upplevt de känslor han fick mig att känna. Kärleken till sitt barn slår ju alla tidigare känslor till människor såklart, men jag hade aldrig tidigare fårt uppleva en samhörighet med någon. Vi har levt själva i många år och vi har ett starkt band, ett band som bara han och jag delar. Jag älskar honom för allt han är, hans påhittighet, hans klokhet, hans skratt hans bestämda vilja, hans bus, hans kramar och hans stora hjärta.

Ronja är min sista förälskelse. Med henne känner jag ett lugnare, stabilare men också starkt band. Med henne har jag någon annan att dela känslorna med. Vi är två som älskar henne sådär ofantligt mycket. Jag älskar henne för allt hon är, hennes bestämdhet, hennes skratt, hennes nyfikenhet, hennes pilla-på-allt-jargong hennes vilja att lära, hennes bus och hennes fantastiska kramar. Hon är så liten än så det är svårare att beskriva hennes personlighet än Rasmus, men den syns tydligare för var dag.

Jag älskar dem på olika sätt, jag känner inte likadant för dem - men absolut lika mycket.

Däremot så känner jag ett större ansvar för Rasmus, eftersom jag, juridiskt sätt är ensam ansvarig. Många bitar får inte Mattias ta, och andra glömmer jag ofta bort att dela med honom. Detta måste jag bli bättre på.

Hur tänker ni? Det kan väl ändå inte vara vanligt att man rangordnar kärleken till sina barn?

Premiär för i år. Markägaren har sågat ner alla (!) träd, så vår insynsskyddade trädgård är inte längre särskilt skyddad. Det hade flyttat in en söt katt på altanen. Den såg välmående ut så jag tror att den har ytterligare ett hem.

Köpte en cola på Statoil, den skulle delas med Rasmus ;)

Vi fixar hemma, vi målar och målar lite till. Mattias satte upp en tapet i köket igår. Det blev finfint! Jag får ta på mig äran av den målade bröstpanelen, den ska iofs målas en gång till, men vilken skillnad det blev.

Idag ska jag jobba några timmar, vi ska förbereda på avdelningen inför morgondagen då våra första två vårdtagare flyttar in. Hinner jag så ska jag ta med Ronja till vissmålen efter det.