MatildaTh

På väg..

Publicerad 2013-03-31 23:52:34 i

Jag har en ständig känsla av att vara på väg någonstans. Är det inte jobb jag vill byta så är det bostad jag vill byta. Att vi just nu vill sälja huset, är ju av en anledning, men ändå.

Jag älskar att kolla på lägenheter och hus på hemnet, blocket och andra sidor. Jag kollar ständigt vad det finns för jobb och söker emellanåt. Varför är jag så rastlös? Såhär med facit i hand var husköpet, ekonomiskt sett, en miss. Men jag är ändå glad att vi köpte det, flytten innebar en stor och positiv förändring i Rasmus liv. Han går på Grästorpsskolan i klass örnen. Pedagogerna i hans arbetslag är helt fantastiska. Det är med sorg i hjärtat vi måste byta lärare inför tredje klass.

Nu svävade jag iväg lite, men det jag ville komma till var att det enda stället jag har trivts på sen jag flyttade hemifrån är mariebo. (Jag har flyttat 9 gånger sen jag flyttade hemifrån.) Jag eller både jag och Mattias vantrivs på Grästorp. Jag vill tillbaka till stan, men målet just nu, för barnens skull, är Hovslätt. Men så fort vi kan blir det torpa eller mariebo. Helt klart.

Yes

Publicerad 2013-03-31 22:48:25 i

Blod är tjockare än vatten...

Publicerad 2013-03-28 02:46:24 i

...hittade någon på och förde ordspråket vidare. Jag är en av dem som inte delar den uppfattningen. Den enda självklara kärlek som har sin grund i blodsband är kärleken en förälder känner till sitt barn.

Som mamma älskar jag mina barn. Alltid och oavsett vad de säger eller gör. Villkorslöst. Den kärleken är såklart inte ömsesidig, möjligtvis nu när de är små och behöver mig. När de blir vuxna och självständiga så hoppas jag att jag har gjort mig förtjänt av deras kärlek.

Man föds in i en släkt och med dem får man sina första relationer. Men under livets gång har jag skaffat mig egna relationer. Vissa av dem har växt så starka, djupa och är så viktiga att jag aldrig någonsin skulle vilja leva utan dem. Människor som jag utan att tveka känslomässigt ser som min familj. För mig är det svårt att förstå hur man väljer de viktigaste människorna i ens liv enbart för att de är släkt.

Jag älskar mina syskon, allihop, även om jag har en närmare relation med mina systrar än min bror. Men, jag älskar dem inte för att de är mina syskon, jag älskar dem för de fantastiska människorna de är. För vad vi har och vad vi har gått igenom. Däremot så är jag tacksam att vi är just syskon, annars skulle jag ju gått miste om dem.

En sak som jag däremot tror beror på att vi är just syskon är att jag och min storasyster ofta har upptäckt att vi har telepatisk förmåga. Jag tänker på det hon gör, samtidigt. Vi har upplevt detta flera gånger. Det tror jag har med vårt blodsband att göra.

Påtvingade dåliga relationer, kan aldrig vara bra. Men det är just det som händer när man inte har högre krav på sin familj än att de ska vara just släkt.

Läsare

Publicerad 2013-03-27 20:17:45 i

När man har bloggfrånvaro, som jag har emellanåt så tappar man typ alla läsare. Men jag är lite av en periodare, ibland tycker jag att jag har en massa att skriva, ibland har jag ingen lust alls.

Nu är jag på jobbet och laddar för två nätter till. Jag gjorde min sista bemanningsnatt i går, det känns bra faktiskt. Nu håller jag tummarna för att jag får ett jobb som har sökt och intervjuats för. :)

Hej hopp

Besök på dagis

Publicerad 2013-03-21 12:19:06 i Allmänt

Idag var det besök på dagis. Kul att se vad hon gör på dagarna. Hon är en väldigt bestämd dam den lilla hönan. Hon kommer gå långt i livet, helt klart.

Och

Publicerad 2013-03-20 11:18:58 i Allmänt

Ta inte dikten så bokstavligt, den är rå och provocerande av en anledning. Det är inte så att jag tror att min son kommer bli en förövare, men som samhället ser ut och normerna i det, så är det just framtida förövare många växer upp att bli. Som förövare menar inte jag bara de som sliter in en tjej i buskarna utan även pojkarna som tafsar, drar sexistiska skämt och är allmänt kvinnoförtryckande.

Det finns grader av allt.

Tänkvärt

Publicerad 2013-03-20 10:55:52 i Allmänt

Här kommer en dikt som Olivia Berglund har skrivit. Mycket tänkvärd, tycker jag.


Text till min son


Nu vet jag inte ens om jag nånsin kommer att bli mamma…

men för en liten stund

vill jag låtsas att det gör detsamma!

för det här är en text till min son,



Älskling,

hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum

utan att du framstår som lite efterbliven och dum?

du kanske förstår en dag när du blir stor

varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor

utan att vara nån feminist-aktivist-mor

för jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader

jag vill se dig bli en blöjbytande fader

men i affären står leksaker i knivskarpa rader

och hur ska du kunna välja mellan

barbiehästar och monsterbestar

och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,

man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”

jag kan ju knappast säga till,

när du lekar soldat eller sjörövare

att du och dina vänner är framtida förövare!



För hur ger man en liten parvel perspektiv

när till och med Bamse är genomnormativ?

jag kan ju inte svara tvärt att

”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,

och han hade nog mått bättre om han sade som det var

för det är inte lätt att ha en apa till far.”



Och vad ska jag säga när du kommer hem, femton år och olyckligt kär?

Knappast att: du vet ingenting om hur jävlig kärleken är

för dina flickvänner

som inte kan känna det de känner

utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer

som blundar och hoppas och ler när de sväljer

så hur ska jag kunna förklara pornografin?

och säga att den görs av maktgalna svin

när du kan hitta njutning så farligt lätt

på ett större och större internet

jag vill tala om hur två kan bli ett

på ett obeskrivligt ljuvligt och könlöst sätt

men den här världen kommer göra allt för att du ska bli man

och jag, jag kommer göra vad jag kan

för att du ska bli människa mer än kön

men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?



Du kommer att bli en vinnare i ett orättvist spel

och det är det ditt ansvar att förändra

men det är inte ditt fel



Så gråt, min son

det är mer än okej

det är förjävligt att vara kille

nästan lika jobbigt som att vara tjej




Fullt upp

Publicerad 2013-03-19 19:52:51 i Allmänt

Dagarna springer iväg när man har mycket att göra. Det är svårt att hänga med ibland känner jag. I stort sett alla lediga dagar nu är fullbokade med möten, läkarbesök, intervjuer och massa plugg.

Undra hur det blir om jag får jobbet jag har sökt. Hur hinner man med alla måsten man har när man jobbar måndag-fredag? Det blir en utmaning, helt klart.

Nu är det hög tid att få det större av barnen i säng. Den mindre sover redan. (Hon brukar ju vakna 15 ggr, så det laddar vi för.)

Bad och bowling

Publicerad 2013-03-16 18:20:24 i

Skulle det blivit idag. Men eftersom Mattias och båda barnen är förkylda och hostiga så blev det Stadsparken istället för bad. Efter det åt vi gott hos mina föräldrar och Ronja stannade kvar så vi kunde bowla. Det var typ gång nummer tre för mig och första för Rasmus. Han slog två strikar, jag lyckades inte en gång.

Men roligt hade vi. Nu är vi hemma och barnen har som vanligt energi till tusen. Det har inte vi.

Jobb

Publicerad 2013-03-14 18:15:41 i Allmänt

Fick samtal från ett jobb som jag har sökt. Spännande!! :) Intervju nästa.

Namnsdag

Publicerad 2013-03-14 13:34:56 i Allmänt

Grattis till mig på Matilda-dagen idag!

Skola

Publicerad 2013-03-14 12:44:23 i Allmänt

Plugget rullar på och i historia fick jag ett C och religionen B. Heja mig. Fyra kurser kvar, sen är jag äntligen högskolebehörig!!!

Börjar bli gammal

Publicerad 2013-03-11 01:11:00 i Allmänt

Jag fyller hela 30 år i år. På Karlssons trodde vakten att jag var under 22 = ingen komplimang. Men vilket fall som helst så tickar åren på och efter en helkväll på stan känner jag mig fortfarande sliten. Nu är jag på jobbet, väntar på att klockan ska bli sju.
 
Jag har fått en ny kollega. Hon slänger sig med ord som cp, blatte och bögjävlar. Helt sjukt egentligen, VARFÖR väljer man att jobba med människor om man tycker illa om människor? 
 
 
(Jag tycker för övrigt att FEL låt vann, det skulle varit Yohio.)

Vi lever

Publicerad 2013-03-10 16:01:45 i Allmänt

Och nu har jag tre nätter på jobbet framför mig. Inte laddad alls. Men det får väl gå. Vi hade trevligt i fredags. :) men nu lär det dröja till nästa gång.

Nej, det är inte en dag att fira!

Publicerad 2013-03-08 15:26:00 i Allmänt

Internationella kvinnodagen idag. Tydligen så är det något som affärer uppärksammar och vill att man som en riktig man ska uppskatta och fira sin kvinna. Folk på facebook skriver grattis och de flesta verkar vara övertygade om att denna dag är en dag då man kan köpa ett vackert halsband, så har man gjort sitt liksom.
 
Jag tänkte hjälpa er lite på traven: Internationella kvinnodagen är inte till för att fira kvinnan eller för att ge henne presenter. Internationella kvinnodagen är en dag av 365 dagars kamp mot patriarkatet. Just idag kanske vi kan alla kan ta en stund och fundera över vad vi alla kan göra för att få ett jämställt samhälle. Vi alla kanske kan ta och läsa på liiiiiite grann varför vi uppmärksammar kvinnodagen. Då kan ni läsa om att dagen har sitt ursprung i kvinnor som demonstrerade för att få samma rättigheter som mannen. Och det var inte en kamp som bara pågick då, detta pågår nu. Jag tycker absolut  att dagen ska uppmärksammas, men inte firas! 
 
Och vad exakt är det man gratulerar? Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män, just för att hon är kvinna? Att kvinnor hotas, våldtas och mördas av män varje dag, just för att hon är kvinna? Eller är det flera tusen år av förtryck man vill säga grattis till? Att kvinnor misshandlas av män? För att kvinnorna fortfarande är i underläge? För att kvinnorna gör 70% av det obetalda arbetet i hemmet? För att småbarns-mammor inte är lika attraktiva på arbetsmarknaden som småbarns-pappor? För att 30% av kvinnor i 16-24 års ålder väljer en omväg hem för att de är rädda för att bli utsatta för våld?
 
 
Så länge vi behöver kvinnodagen betyder det att vi inte har lika rättigheter. Man kan givetvis se tillbaka på historien och se att vi har kommit en bit, men det är lång väg kvar. Men då, när vi når dit, då kan vi fira!
 
 
 
För er som vill ha fakta och källförteckning på allt och är för lata för att googla information själva, tänkte jag klistra in lite information, statistik och annat om hur jämställdheten ser ut idag. Men nu hinner jag faktiskt inte, jag ska göra mig i ordning. Ikväll ska vi ut och äta. Jag, min man, min syster och min svåger.
 
Jag bifogar en länk iallafall, där kan ni sedan klicka er vidare för mer intressant läsning. Kanske klarnar det för någon?
http://www.scb.se/Pages/PressRelease____342527.aspx
 

Så gick det till

Publicerad 2013-03-08 01:07:27 i Allmänt

Jag träffade Mattias första gången våren 2007. Han stod på nedervåningen på Harrys i baren, precis vid trappan och såg allmänt snygg ut. Han stod där ensam, och jag som var trött på att alla mina vänner bara skulle dansa ställde mig bredvid honom. Vad snygg han var, och trevlig dessutom. Efter en stunds snackande så kom vi fram till att vi hade en del gemensamma bekanta, min storasyster tex. När vi skildes åt den kvällen så bytte vi inte telefonnummer, men jag vet att jag gjorde några försök att få tag på hans nummer. Jag visste ju vad han hette och att han bodde på Torpa. Problemet var att det fanns många registrerade nummer och två olika adresser, tydligen så fanns det två med exakt samma namn på Torpa.
 
Jag skickade till slut sms till flera av de telefonnummer jag hittade, men fick inget svar. Trots det kunde jag inte riktigt släppa tanken på honom, och den följde med mig och dök upp emellanåt under två års tid. Under dessa år, närmare tre än två år så träffades vi inte en gång. Tills den kvällen på Harrys när jag var där och firade Mias födelsedag. Det var halloween och jag var utklädd till ängel. Det var först efter Harrys hade stängt som jag såg honom utanför. Vi fattade tycke för varandra direkt, där och då. Sen gick allt väldigt fort.
 
Jag hade aldrig någonsin träffat någon som han tidigare, och jag vet att jag flera gånger tänkte att han är för bra för att vara sann. Jag väntade liksom på att något avvikande personlighetsdrag skulle ge sig till känna. Han hade allt jag sökte + lite till. Vår kärlek växer och blir starkare för var dag. Det känns så underbart att veta att jag alltid har honom vid min sida, att jag inte är ensam och att vi har hela livet framför oss. Ikväll ska vi fira att vi varit gifta i 3 månader, äta gott och samtidigt hylla kvinnorna. Internationella kvinnodagen känns särskilt viktig i dagens samhälle där genus väcker så stor debatt.

Ögonmottagningen

Publicerad 2013-03-05 20:21:00 i Allmänt

Idag var vi på ögonmottagningen, Rasmus och jag. Där fick han godkänt så han slipper korrigera synen. Bra det. Vi fick besök av Sara en sväng efter det, trevligt. Hon och Ronja läste bok och Ronja lärde sig snabbt vad Sara heter :)

Nu hemma efter en sväng på a6. Lägga barn nu då. Och kramas med min man. Jag är så glad över att vi lyckats få sådan harmoni i våran relation, vi bara älskar varandra. Vi tjafsar inte, vi bråkar inte och vi uppskattar varandras sällskap. Jag tror att det blir så när man har träffat rätt, helt enkelt.

 

Kärlek

Publicerad 2013-03-05 08:45:36 i Allmänt

Detta möttes jag av när jag gick upp i morse. <3

HSP

Publicerad 2013-03-04 14:54:00 i Allmänt

Jag har gått igenom livet med ständiga tankar om att det måste vara något fel på mig. Jag har flera gånger tänkt att jag måste vara socialt inkompetent eftersom jag tycker att det är jobbigt många gånger med sociala tillställningar. Jag vill inte bli överraskad av att det ringer på dörren, jag vill kunna välja själv när jag orkar umgås. Jag älskar att träffa mina vänner såklart, jag har jättekul men med tanke på min högkänsliget så måste jag begränsa tiden för att inte bli helt utmattad av all stimuli. Jag har också funderat på varför jag inte klarar av att se filmer/läsa böcker eller se på nyheterna utan att bli berörd på ett sätt som inte går att släppa på flera veckor. För ett år sen ungefär kom jag för första gången i kontakt med information om ett personlighetsdrag som kallas högkänslig. Detta är ett personlighetsdrag som ca 20% av befolkningen har. 
 
Högkänslighet innebär ett karaktärsdrag som är normalt. Det finns nämligen hos 15-20 procent av befolkningen - för många för att betraktas som en störning men inte tillräckligt många för att de flesta i din närhet ska förstå dig tillräckligt väl. Detta är alltså ingen diagnos, utan ett personlighetsdrag.
 

Högkänslighet är medfött och innebär egentligen att man är född med ett känsligare nervsystem. Man tar in fler sinnesuttryck än andra och bearbetar detta på ett djupare plan. Detta gör att man lätt blir överstimulerad och trött. Jag är också ljud och ljuskänslig, och kan må riktigt dåligt genom att vistas i ett rum där det är hög volym på tvn, stark belysning och människor som pratar samtidigt tex. På jobbet är jag den som dämpar belysningen, sänker volymen (helst stänger av) för att inte må dåligt.

En person med högkänslig personlighet trivs bra ensam i sitt eget sällskap, ofta är sociala situationer väldigt utmattande vilket resulterar i att en högkänslig person ofta har få men bra vänner, eftersom man inte orkar umgås så ofta.Högkänsliga personer är fantasifulla, kreativa, djupt reflekterande och empatiska.Man lägger mycket tid på att analysera, reflektera och älta saker. Man har svårt att släppa saker som andra lägger åt sidan hur enkelt som helst. Man blir djupt påverkad av otäcka/ledsamma filmer, man slutar inte analysera filmen för att den tar slut utan man kan vara påverkad i veckor. Oftast har en högkänslig person ofta fått höra att hen överreagerar eller att det är dags att gå vidare och släppa saker. Men det är inte så enkelt för en människa med HSP. Hjärnan hos en högkänslig person (Highly Sensitive Person - HSP) fungerar faktiskt lite annorlunda än hos andra. 

 

Ovanstående text beskriver mig och min högkänslighet. Det finns mycket mer att läsa och andra tecken på detta personlighetsdrag. Vill du testa om du själv är högkänslig så hittar du testen här:  http://www.sensitiv-hsp.se/hsp-test/ detta är mer detaljerat, annars kan du göra detta som är en enklare variant: http://www.hsperson.se/49001.htm

Tankar

Publicerad 2013-03-03 20:04:11 i Allmänt

Det är många tankar som snurrar just nu. Det har varit en hektisk period de senaste månaderna, och när jag har sådana perioder så funderar jag ännu mer. Det är väl då alla negativa saker som man kan förändra kommer upp till ytan. Jag funderar på våra rutiner hemma, eller snarare bristen på rutiner. Vad man kan göra för att underlätta nu när dygnet har alldeles för få timmar. Jag funderar på vad och när jag ska prioritera bort saker. Jag funderar på energitjuvar och om och hur jag ska göra mig av med dem smidigast.

Jag funderar, funderar och funderar. Analyserar, grubblar och tänker.

I teorin kommer jag fram till massa bra lösningar, hoppas de håller i praktiken.

Varför blir hen så upprörd?

Publicerad 2013-03-03 00:24:00 i Allmänt

Varför används hen?
1. För att kunna sudda bort våra traditionella könsroller och för att få bort synen på mannen som normen i samhället, så behövs hen.

2. Det är ett pronomen för personer som varken ser sig som man eller kvinna. Att använda ordet om personer som föredrar det, är att visa respekt.

3. Det förenklar den obekväma frasen " hon eller han" när man pratar om folk man inte vet könet på eller när könet är irrelevant.

4. Hen ska inte användas för att "sudda bort" någons kön, (hur det ens är möjligt) utan som ett komplement.

5. Vill man inte använda det enligt de fyra ovanstående punkterna, då kan man alltid använda det till att jävlas med folk som är allt för fixerade att veta folks könsorgan.

 
 
Jämställdheten är en fråga som alltid är aktuell, hen är ett utmärkt könsneutralt pronomen som enklare kan få människor att sluta döma folk efter vad som ses som ”manligt” och ”kvinnligt”. Den stora starka och modiga prinsen som  räddar den försvarslösa, späda och vackra prinsessan är bara ett exempel. Varför är det alltid mannen som räddar kvinnan? Varför räddas inte någon av samma kön? Varför räddar inte kvinnan mannen?
 
För att få bort traditionella könsroller så behöver vi ett ord som hen. I vardagliga samtal när vi talar om personer vi inte vet könet på så är mannen alltid normen.
 
X "- Jag ska till läkaren idag och se vad han säger."
Y "- Hur gick det, vad sa han?"
X "- Det var en hon, hon sa att..."
 
X "- Vad sa polisen, tog han emot din anmälan?"
Y "-  Det var en hon, men ja det gjorde hon." 
X "- Vad bra att hon lyssnade på dig."
 
och något förenklat:
 
X "- Jag ska till läkaren idag och se vad hen säger."
Y "- Hur gick det, vad sa hen?"
X "- Hon sa att..."
 
X " Vad sa polisen, tog hen emot din anmälan?"
Y "- Ja det gjorde hon.
X " Vad bra att hon lyssnade på dig.
 
När jag har varit hos läkaren och läkaren är en specifik person så säger jag givetvis han sa, om det var just en man. Men när vi pratar om ospecifika personer eller om personer där könet är irrelevant, så är hen ett utmärkt ord. Det handlar inte om att "avköna" barnen.

 

Vidare slipper man dessutom att skriva han/hon alternativt säga han/hon när man inte vet vilket kön personen tillhör som man pratar om. Det blir smidigare att både skriva och läsa en text. Prova själv att byta ut hon/han, hon eller han till hen.

 

En person som föds med ospecificerat kön; ska man säga han/hon hela tiden om den personen? "- Ja men hallåååå, hur ofta händer det liksom!?" Statistiskt sett, inte särskilt ofta, men om en grupp människor är en minoritet ska de inte räknas då? Bara för att de inte är många så behöver vi inte visa dem respekt? 


 

Detta är inget nytt fenomen som PK-Sverige har hittat på, ni som tror det. 

  • Varken i finskan, ungerskan, filipinon (Filippinernas officiella språk) eller persiskan (för att ge bara några exempel) så har de inga könsbestämda pronomen. De vet faktiskt vilket kön de tillhör ändå! :)
 
  • I Australien finns det tre olika könstillhörigheter i passen.
 
  • I spanskan är alla verbändelser för tredje person könsneutrala.

 

 

Detta var bara några exempel.

 

 

 

 

Sluta vara så konservativa och inse att hen är ett briljant ord som bör accepteras och användas i det vardagliga svenska språket!

Det gååår inte!

Publicerad 2013-03-02 23:24:00 i Allmänt

Tydligen kan man inte publicera enstaka inlägg som är låsta. Baaad. Då måste jag låsa hela bloggen och det vill jag inte. Så nu har jag gjort en underblogg. (matildath.blogg.se/closed) Där kommer jag publicera sånt som inte är för alla att läsa. Bara mina närmsta kommer få tillgång till den. Periodvis kommer jag nog enbart använda den enbart för egen del.
Än har jag inte skrivit något i den, men jag har ett inlägg färdigt som jag troligtvis publicerar inatt.
 
Hej hopp
 

Lösen

Publicerad 2013-03-02 01:19:59 i Allmänt

Nästa inlägg kommer vara lösenordskodat. Hojta om ni vill läsa så får vissa av er det :)

Om

Min profilbild

Matilda

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela