MatildaTh

Jag känner mig så less. Allt bara kör ihop sig nu för tiden. Jag är inte alls nöjd med Ronjas förskola, inskolningen går bra, men jag tycker inte att det känns bra. Lokalerna är inte bra, avståndet hemifrån är för långt, personalen är svår att få en uppfattning om, de verkar ganska slutna. Jag var så himla nöjd med Rasmus dagis och nu känns det bara tråkigt... 

 

Bröllopsplaneringen är igång, men jag blir så ledsen när människor omkring mig säger och tycker saker som de sedan inte kan stå för. Eller när de tycker och vill bestämma saker över mitt bröllop.Det är inte riktigt det bröllopsplanering ska handla om känner jag, det är väl nu man ska känna att man är lycklig och svävar på de där rosa molnen?

 

Missförstå mig inte, jag ÄR lycklig. Jag ska gifta mig med den vackraste människa jag har mött, med den tryggaste, snällaste och snyggaste mannen i världen. Han som dessutom är min allra bästa vän. Han som alltid står vid min sida, han som jag alltid kan luta mig emot när det känns tungt, han som håller i mig stadigt när det stormar. Han som är världens bästa pappa.

 

Han som jag kan berätta vad som helst för, alla de där jobbiga/pinsamma/tunga sakerna som jag aldrig har berättat för någon annan. Han som lyssnar tålmodigt och vill veta för att han bryr sig, inte för att han är nyfiken eller vill ha något att skvallra om. Han som inte dömer, han som alltid vill försöka förstå och ge råd. Han som alltid lyckas sudda bort mina tvivel när jag tvivlar på min egen förmåga. Han som ständigt förklarar och får mig att tro på att jag kommer lyckas, att det enda som hindrar mig är min misstro på mig själv.

 

Han som står ut med mitt gräsliga morgonhumör, han som låter mig sova några extra timmar för att han vet att jag har stort sömnbehov, (och för att slippa ha en trött och gnällig sambo :P) Han som alltid, alltid och alltid ställer upp på mig och barnen, oavsett om hans ork är slut för länge sen så gör han ALLTID allt han kan för att vi ska ha det bra.

 

Jag kan skryta om hur fantastisk min man är resten av livet, orden räcker inte till för att beskriva hur underbar han är. Om ni inte har förstått det så kan jag säga det igen, JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA MAN!

 

Jag glädjs med er som också får uppleva det här.

Men till er som tvivlar vill jag bara säga: Har man hittat den rätte, så tvivlar man inte. Äkta kärlek känns ända in i märgen, finns det tvivel så är det inte rätt.